Jag har en sak att berätta. Jag ska skaffa ett till jobb. Jag var och provjobbade i torsdags och jag har varit lycklig och haft så mycket livsglädje efter den dagen. varför? jo för jag kände mig uppskattad. Jag kände mig behövd och chefen trodde på mig att jag kunde utveckla deras hästar och plocka fram det bästa i dom.

Jag tjuvlyssnade när han gick iväg och pratade i telefonen med någon. Jag stod och gjorde i ordning sista hästen för inför start som dom skulle göra senare på dagen.
dom orden jag hörde var.

"det här fungerat bra med henne och hon rider verkligen mjukt och lätt och "hästens namn" som ej har velat gå framåt knappt flög fram idag med henne. hon rider snyggt och elegant och har bra hand med hästarna."

Jag blev på riktigt rörd. Det var många år sedan jag kände att jag gjorde något sol uppskattas. Jag har lätt för att trycka ner mig själv och tycka att allt jag gör blir dåligt och fel. Jag får lätt uppfattning om att jag inte duger till det jag håller på med. att jag bara är i vägen och att ingen tror på min kapacitet.

och jag VET att jag besitter en enorm kapacitet. men jag har inte på papper att jag är utbildad inom diverse områden och därför har jag aldrig blivit betrodd att jag vet vad jag håller på med. Jag har inga tävlingsmeriter och inga utbildningar. för att jag har levt halva livet med ett destruktivt mående och "social fobi" (hatar för övrigt den benämningen för att den missbrukas fruktansvärt mycket just nu .
men jag har GAD (generaliserad ångestsyndrom) och detta har i sig påverkat mig i livet enormt. men jag tar myrsteg framåt. och nu är det en som TROR på mig. som ger mig ansvaret att utveckla hans tävlingshästar.

min första dag på jobbet kommer i nästa inlägg pga det blir så jäkla långt med ett inlägg. rörigt också. ELLER om det kommer ett videoklipp när jag pratar om det. men frågan är bara när jag ska hinna spela in det.

och jag är mångsidig. Jag är öppen för nya utmaningar och grenar alltid. idag red jag islandshäst exempelvis. ;)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


Jag minns en tidigare tid då man levde på olika villkor. man gick på soc och hängde med folk som inte heller hade det bra ställt med varken livet eller ekonomin. man skrapade ihop småmynt för att få råd till ett paket cigg och levde på luft, pizza och energidryck om man ens åt något om dagen
. det var ingen bra miljö att leva i. men en sak var att vi alltid hade varandra. man satt aldrig ensam. vännerna fanns alltid en dörrknackning bort  (om man ens knackade dörr då) man var som syskon och det här med att ringa och boka en tid för att umgås i en timma eller två fanns inte. ingen brydde sig om klockan var 6 på morgonen eller 2 på natten.

jag saknar en vän som man kan prata med när livet känns allmänt jävligt.  idag är en sådan dag och jag är ledig vilket betyder att jag är hemma hela dagen. ensamt. trist. vännerna från förr har man glidit ifrån för länge sedan på både gott och ont. och idag är man vuxen och måste jobba. och det betyder ingen tid till vänner. det är trist men sant. klockan är inte ens sju på morgonen och jag är klarvaken min enda lediga dag i veckan.

#intebitter

Likes

Comments

fuck ekonomi. Ibland överväger jag att sälja hästen. Det jag brinner för för att få rätsida på ekonomin. många säger att jag skulle byta till ett mer välbetalt arbete. aldrig säger jag. Jag kan skaffa ett till jobb men jag älskat det jag gör och jag ska fortsätta med det om jag så måste leva på nudlar resten av livet. skämt å sido.

klockan är halv tolv och det är en hektisk dag i morgon. siminen anländer till Örebro i morgon bitti så kollegan hämtar den där. det ska insimineras och så kommer hovslagaren på det till alls våra 21 hästar som är i verksamheten.

varför sover jag inte ???
jo för jag har ångest ikväll. ekonomiångest.... igen...

allt löser sig. lever fortfarande med den tanken.
kram på er . :)

Likes

Comments

jag är (var) en person som alltid ställde upp för andra personer. Om dom bad om skjuts, pengar tjänster osv så ställde jag alltid upp utan att tveka. Jag har blivit utnyttjad så många gånger och aldrig fått något tillbaka. jag kom till en punkt då jag endast dög när folk ville ha skjuts eller klippa sig.

Jag skulle så gärna vilja höra "ska vi ta en kaffe i veckan" än "kan du klippa mig i veckan" när man hör av en gammal vän.
Jag har sållat bort personer i mitt liv som har stått mig nära som endast har velat åt skjuts, pengar, billiga klippningar eller att jag alltid kom när dom behövde mig, när dom var ledsna och behövde prata... jag kunde komma mitt i nätterna trots att jag skulle upp och jobba dagen efter. men blev behövde jag hjälp så fanns ingen där... behövde jag en tjänst så var det ingen som kunde.
idag har jag inte så många vänner som jag umgås med utanför arbetstid. förutom Conny.
men tro inte att jag inte har försökt. det finns en person som har stått mig närmare än många andra. en person som kom till mig mitt i natten och drack kaffe med mig om vi var uttråkade.
den personen har blivit någon annan. och hör bara av sig när hen behöver tjänster.

så ibland får man fundera. behöver jag den här människan i mitt liv?

Likes

Comments

längesen nu.. jag har svårt att få ner i text allt jag vill säga. jag skulle vilja börja med videor. där jag istället för ett blogg inlägg i text gör en video och pratar. det känns mer personligt och jag uppskattar hellre att lyssna än att läsa. då kan man göra saker under tiden. bara lyssna i headset när man är ute och går, kör bil, sminkar sig eller vad nu vill pyssla med. synd att jag inte har en fungerande bra dator bara..

i alla fall. hur är det med mig? det rullar. grymm och jag var på våran första dressyrträning här om veckan och jag tror att han fick helt okej betyg. fortfarande överbyggd. han växer ju fortfarande, blev trött i slutet och vi fick kämpa för att han skulle vara fram för skänkeln.
vi har tränat på att åka mycket transport. det är så synd att man måste vara två för att lasta när dom är så här unga och oerfarna. jag har ju lastat honom själv och lastat ur honom själv men dock bara hemma. men det är inte ofta man får med sig någon. och jag känner mig nästan påstridig om jag frågar någon om hjälp. :/ . jag vill ut och åka MYCKET med honom. jag vill att lastningen ska vara lika naturlig som att gå in i boxen. han har blivit lite trixig men inte omöjlig utan han går in till slut. det tar aldrig mer än 5 min. om ens mer än 3 min.

i morgon ska vi på hoppträning. jätte spännande. har hoppat lite vattenmatta hemma. gick bra åt ena hållet och det gick inte alls åt andra. bara att träna.

nån dag ska jag våga mig ut på en p&j. när mina nerver håller. jag vill börja tävla men jag tycker inte om att vara bland mycket människor och när människor kollar på mig. därför har jag en ensamträning och ingen gruppträning. även för att folk är dömande.

Likes

Comments

<iframe allowtransparency="true" frameborder="0" height="360px" scrolling="no" src="http://www.bloggerfy.com/se/widget/expose?id=3877876&layout=1&style=1" width="250px"></iframe>