orden slog mig hårt i magen. Vad gör jag nu? hur går jag vidare? en välkänd klump i halsen smög sig dit efter en lång period utan ångest. vill inte äta. går runt och mår illa. detta måste lösas och det är NU. det handlar om framtiden. så fruktansvärt många tårar jag grinade ut till mamma på andra sidan telefonen. trodde dom var slut tills jag mötte Conny hemma och bröt då ihop redan i hallen. två ordentliga utbrott och det känns ändå som att klumpen o halsen aldrig försvinner.

allt löser sig. Men litar jag helt ärligt på dom orden eller skriver jag dom där för att försöka intala mig själv det.

en stilnoct i systemet och jag slappnar fortfarande inte av. det känns som att jag har sprungit ett maratonlopp fast jag vet att jag bara har haft en helt vanlig panikattack där i bilen med min mamma i telefonen.

vad har jag gjort för att förtjäna sånt här ? vilken jävla karmastege vandrade jag på?

shit. trodde aldrig att jag skulle få tillbaka denna ångest. någonsin. att jag slutade helt med anti depressiva som jag har gått på i 3 år gör inte alls saken bättre.
slut på gnäll. ville bara vädra mig till någon just nu. och någon blir den stackars jäveln som råkar klicka in på detta tragiska inlägg.

tack för mig !

nygrinad

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

<iframe allowtransparency="true" frameborder="0" height="360px" scrolling="no" src="http://www.bloggerfy.com/se/widget/expose?id=3877876&layout=1&style=1" width="250px"></iframe>